Är det bara jag som blir sugen på att skaffa barn när jag tittar på Familjen Annorlunda? Det ser så mysigt ut att ha en massa barn som springer omkring och är roliga, gulliga, stolliga. Men jag kan tänka mig att många blir avskräckta från att skaffa barn när de ser den serien.

Jag kanske inte vill ha tio barn, men fem stycken verkar inte så hemskt. Det verkar ganska lagom. Fast jag vill börja med ett barn. Jag skulle nog få lite panik om jag började med att få tvillingar eller trillingar. En sak i taget blir bra.

Min älskade Totte snarkar ibland när han sover. Det låter underbart. Jag ligger där med huvudet mot hans bröst och hör hur hans andningar går över i snarkningar. Det låter inte så högt att det stör. Och det är charmigt oregelbundet, så man tröttnar inte på ljudet.

När jag hör honom snarka känner jag mig trygg. Nästan som att om han snarkar så sover han, och om han sover så är han inte rädd för något, och om han inte är rädd för något så är jag trygg. För han skulle vara rädd om jag var i fara. Därför känner jag mig trygg när han snarkar.

Jag undrar hur länge det kommer att vara underbart att höra honom snarka. Hur många år kommer jag att förknippa snarkande med trygghet? Och när kommer jag börja tycka att det är irriterande? Förhoppningsvis snarkar han underbart för alltid.

Jag gick och la mig nio igår, vaknade tio. Nej, jag sov inte en timme. Jag sov tretton timmar. Snacka om att jag var trött. Hade bara sovit fyra fem timmar natten innan. Men det är ändå helt sjukt att jag sov tretton timmar tycker jag.

Vid klockan sju, när jag hade sovit tio timmar, gjorde jag ett försök att gå upp tillsammans med Totte. Jag kissade. Jag var fortfarande trött och linserna ville inte alls vara med. Jag duschade till och med. Skönt med värme. Men jag var fortfarande trött och linserna ville absolut inte vara med. Så jag kröp ner i sängen igen och tvärsomnade.

Tjugo över nio vaknade jag av mig själv och kände mig riktigt pigg. Jag tittade mig omkring och konstaterade att linserna hade vaknat nu också. Men innan jag hann bestämma mig för att gå upp somnade jag om. Lite senare fick jag ett sms som väckte mig, men inte tillräckligt mycket för att jag skulle kunna röra på mig, så jag somnade om direkt.

Väckarklockan ringde klockan tio i enlighet med mitt nyårslöfte (som jag inte har lyckats hålla men inte har gett upp på). Men jag kände mig inte pigg då, så jag snoozade en gång. Precis därefter ringde Totte och då lyckades jag bli pigg av att prata med honom. Så då kändes det okej att gå och hämta datorn. Men helt ärligt så sitter jag kvar i sängen. Om jag la ifrån mig datorn nu och hasade ner till liggande position igen så skulle jag säkert kunna somna.

Jag har alltid trott att jag ska vara pigg efter bara åtta timmars sömn om jag lyckas gå och lägga mig i tid så att dessa åtta timmar sker på natten och inte på förmiddagen. Men det verkar snarare som att timmar jag sover innan klockan två på natten inte räknas. För att bli pigg måste jag sova åtta timmar efter klockan två, dvs till klockan tio minst.

Kan man vara byggd sådan? Eller blir det såhär för att jag har gått och lagt mig två och gått upp tio så många gånger den senaste månaden att min kropp har vant sig vid det? Eller var jag bara extra jättetrött just i natt? Den som ändå visste.