När folk runt omkring en använder ens egen förkylning som samtalsämne vid kallpratandet, så vet man att man inte längre kan förneka eller förtränga att man är förkyld. Mitt halsont och allmänna trötthet är alltså inte något jag har inbillat mig, och inget jag borde ignorera till förmån för en löparrunda. Det syns alltså på mig att jag är förkyld. Typiskt!

Det känns som att jag alldeles nyligen blev frisk. Ska man inte vara frisk tillräckligt länge för att hinna komma igång med träningen då, innan man blir sjuk igen? Eller är det för att jag inte hade börjat träna och jobba upp immunförsvaret som jag blev sjuk igen? Jag tror att det är den förrädiska vinden som blåste rak igenom mina öron i söndags när jag var på marknad. Dumt nog hade jag inte tagit med mig mina earbags. Så jag kanske får skylla mig själv att jag är sjuk nu.

Om det går att göra sig själv sjuk, så borde det gå att göra sig själv frisk också. Jag ska försöka med god mat och gott sällskap ikväll. Man blir väl frisk av att skratta, eller hur är det? Sedan ska jag se om jag kan få till ordentligt med sömn i natt också. Snacka om att det skulle vara värt det, även ur en tidseffektiv synvinkel, om tillräckligt med sömn verkligen gjorde mig frisk. Då skulle jag ju kunna jobba mycket fortare imorgon, så då gör det inte något om jag inte hann med allt jag ville göra innan jag gick i säng ikväll. Vi får se hur det går!