Jag fryser. Att jag fryser är det enda jag är. Om jag inte fryser så finns jag inte. Om jag inte fick använda ordet ”frysa” i en beskrivning av mig själv just nu, så skulle det inte finnas någonting kvar att beskriva.

I morse tittade jag ut genom fönstret och konstaterade att det regnade. Jag misstänkte att det skulle bli kallt idag. Jag klädde mig för att kunna stå ut med kyla. Ändå finns det inget annat kvar av mig än frysande.

Igår var jag på huvudkontoret. Tillsammans med en kollega gjorde jag klart en väldigt viktigt arbetsuppgift som vi har jobbat med de senaste tre veckorna. Vi gjorde det med värme och glädje. Vi hade det trevligt och fick beröm från chefen. Vi åt lunch tillsammans och snackade om våra sambor. Det var varmt.

Idag är jag tillbaka i Uppsala för att utföra mina vanliga arbetsuppgifter. Jag sitter ensam på kontoret och fryser. Internet fungerar av någon anledning inte idag, men jag har mitt bärbara med mig så jag klarar mig. Fast när jag använder det fungerar inte nätverket med skrivaren, så jag måste stänga av Internetuppkopplingen när jag ska skriva ut. På lunchen satt jag och åt ensam framför datorn och läste Dilemmas blogg. Jag fryser.