Alla inlägg den 22 oktober 2010

Av Erica - 22 oktober 2010 18:17


När jag satt och skrev under viktiga papper på jobbet idag tänkte jag en hemsk tanke. Om mindre än ett år kommer jag inte heta Hortlund längre. Det känns både hemskt och underbart.


Ända sedan jag på något sätt själv fick ansvar för att informera folk om vad jag heter, så har jag ogillat att heta Hortlund. Det är inte direkt så att personen man pratar med genast hör vad man säger och kan stava det utan anvisningar. Hjortlund är det vanligaste namnet jag har fått heta när jag får brev. Hofflund och det ganska osmakliga Horlund har också förekommit.


Det brukar hjälpa att uttala Hortlund som det låter, redan första gången man säger det. Då hänger de med när man bokstaverar. Men om jag ändå ska låtsas heta Hortlund med fel uttal, så finns det ju ingen ära kvar i att heta Hortlund ändå. Då kan jag lika gärna heta något annat, och i bästa fall något mer lättstavat.


Men hela mitt liv har jag ändå varit stolt över att heta Hortlund. Jag är stolt över att ingå i min pappas släkt, och är verkligen en av hans avkommor. Till sättet är jag den av hans tre barn som är mest lik honom. Och jag är stolt över att vara min mammas avkomma också. Hon hette Hortlund innan jag föddes och har hetat det i hela mitt liv. Så jag ser det som ett bevis för att jag tillhör henne också när jag heter Hortlund.


Dessutom är namnet så unikt att det aldrig har varit några problem att inte bli ihopväxlad med någon annan. Det måste vara ett helvete att heta Anna Nilsson. Det kan ju gå två i samma klass. Om inte annat så finns det i alla fall flera i Sverige, så det är inget namn som sticker ut. Hortlund är åtminstone ett namn som folk kommer ihåg, när de väl har lärt sig det och förstått hur det stavas. Jag gillar att vara unik.


Nu ska jag alltså byta namn och inte heta Hortlund längre, när jag gifter mig. Totte har varit öppen för nästan alla förslag, så jag känner mig inte på något sätt alls tvingad att byta bort mitt namn mot hans. Det är jag själv som vill det. Men ändå känns det tråkigt. Inte tråkigt att byta identitet till den nya, gifta Erica som tillhör Totte och hans familj. Men tråkigt att byta från att vara den gamla Erica som är sina föräldrars Erica, den jag har varit hittills i hela mitt liv.


Fast vänta nu. Jag har inte varit Erica Hortlund hittills i hela mitt liv heller. När jag föddes var jag Erika Hortlund. Jag ringde själv och beställde hem blanketter för att få k:et utbytt mot ett c när jag ännu inte var myndig. Pappa skrev motvilligt på blanketten och mormor lärde sig aldrig riktigt hur det var, så det stod fortfarande Erika på alla födelsedagskort. Mamma ville att jag skulle fortsätta heta det hon hade döpt mig till, men förstod att det inte var någon idé att vägra, så envis som jag är. Mamma vet också att vi barn måste få göra vad vi själva vill med våra liv och inte alltid vad hon vill. Tack, mamma!


Så är det en så stor grej att byta namn egentligen? Nej, att byta en bokstav gick bra. Men den bokstaven gjorde ju ingen skillnad på uttalet, så jag kunde ju inte råka säga fel, bara skriva fel. Och skrivit med c hade jag gjort länge innan jag bytte på riktigt. Det är nog bara en vanesak. Men tanke på hur gärna jag vill att Totte och jag ska vara en familj med ett gemensamt efternamn, så tror jag inte att det kommer att ta lång tid att vänja sig vid det. Men det kommer ändå att vara tråkigt att inte heta Hortlund.

Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11 12
13
14 15 16
17
18
19 20 21 22
23
24
25
26 27
28
29
30
31
<<< Oktober 2010 >>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards