Stressad tvingade jag ner mig i sängen, för jag måste sova nu. Men tankarna ville inte sluta arbeta och det kändes som att jag hade massor kvar att göra idag. Jag har inte laddat över grekiskalektionen till mobilen. Jag har inte laddat upp muffinsbilderna till bloggen. Jag har inte kollat upp alla budgetposter på bröllopsbudgeten, och jag hann bara med en förkortad träning med hantlarna innan jag slängde mig i säng.

Men så ska jag ju inte tänka. Det har jag ju lärt mig själv. Det är det jag har hunnit med som räknas, inte det jag har kvar. Ett lugn infann sig när jag insåg att det jag har hunnit med idag långt överstiger det man kan förvänta sig av en person som kommer hem från jobbet tre timmar innan hon måste gå och lägga sig för att få åtta timmars sömn.

Sedan jag kom hem idag har jag lagat matlådor, anmält mig till fortsättningen på grekiskakursen, rensat min inbox från 136 mail, beställt Dermalogicaprodukter, kollat upp hindersprövning, tvättat underkläder, mailat en potentiell bröllopsfotograf och, som sagt, till och med hunnit träna, om än en förkortad version. Jag kan vara nöjd med det jag har hunnit med idag, oavsett hur mycket det finns kvar att göra.

Fast hur nöjd och lugn jag än blev av att tänka så, så kunde jag inte låta bli att ligga och formulera mailfrågor till kocken som är ansvarig för vår bröllopsmiddag, så jag fick helt enkelt studsa upp ur sängen igen och dra iväg ett mail till honom också. Ingen idé att inte få det gjort när jag ändå bara kommer att ligga vaken och inte kunna sova förrän jag har fått ner mina frågor på papper.

När datorn ändå är på så passar jag på att blogga lite också. Sedan är jag helt nöjd med vad jag har åstadkommit idag. Synd bara att det fortfarande är så fruktansvärt mycket kvar att göra imorgon!