Det är Neo som har tagit det här fotot på mig. Han är bättre fotograf än sin far. Det är inte suddigt och motivet fyller ut bilden bra. När Totte tar kort på mig är det ofta en halv ocean av vägg ovanför huvudet på mig eller golv framför fötterna. Roligt att Neo lyckades så bra!

Den intensiva perioden på jobbet är över och jag får äntligen lite mer tid till mig själv och till Neo. Imorgon ska jag vara kompledig för att börja ta ut all den tid jag har jobbat över. Neo och jag ska hitta på lite olika, roliga saker.

På jobbet händer det nya roliga saker också, så jag är inte på något sätt less på att jobba. Det är bara skänt att vara klar med just det projekt jag har jobbat med de senaste månaderna. Nu är jag jättetaggad att ta tag i mina nya arbetsuppgifter och framförallt ser jag fram emot att jobba ihop med min nya chef.

Prinsessplånboken har jag haft i många år nu och det är den plånbok jag har varit mest nöjd med någonsin. Den är bara en rektangelformad tygpåse, men den har varit perfekt att ha alla mina kontokort i och några sedlar. Jag behöver inte en massa olika fack att krångla med och mynt kan jag slänga rakt ner i handväskan om jag nu har några. Oftast ger jag bort mynten till Neo varje gång jag kommer hem med mynt, så får han lägga dem i sina sparbössor.

Nu kände jag dock att det var dags för en uppdatering, även om jag som sagt är jättenöjd med prinsessplånboken. Men ny, större handväska har jag också plats med aningen större plånbok. Framförallt kände jag att det var dags för en vuxnare version. Jag tycket fortfarande att det är fint och roligt med klarrosa och prinsessmönster, men jag är samtidigt vuxen nog idag att tycka att det även kan vara fint och rogivande med en mjukare rosa version utan tryck.

Den nya plånboken har också bara ett fack och dragkedja upptill, så den följer samma koncept, vilket jag gillar skarpt. Den är lite större vilket gör att jag får plats bättre med hundralappar när jag bara viker dem en gång. Tyvärr åker korten omkring lite fram och tillbaka också för att den är större, men de kan inte byta plats, så det är bara en estetisk fråga att de inte ligger perfekt i linje alltid när jag öppnar plånboken. Totalt sett är jag nöjd!

Tjejmilen 2015 visade sig bli ett underbart lopp! Jag var rejält taggad, i bättre form än någonsin och hade Totte och Neo med som peppade mig. Det var inte alls sådär jobbigt att springa som det har varit de två gånger tidigare när jag har sprungit Tjejmilen. Jag tänkte inte en enda gång under loppet: "Varför utsätter jag mig för det här? Det är hemskt!". Det måste vara för att jag har tränat mycket mer inför loppet den här gången.

Min tid är jag riktigt nöjd med 60 minuter och 10 sekunder. Lite snabbare så hade jag varit under en timme. Helt otroligt! Jag siktade ju på under 65 minuter, så det här var ändå rejält mycket bättre.

Som vanligt var dettrångt i början och jag kände att jag kunde ha sprungit fortare om det inte var så mycket folk i vägen. Trots det var det ändå skönt att ha tjejer jag kunde ta rygg på hela tiden. Det värsta var att det blev hyfsat trångt igen sista 500 meterna, efter det långa uppförsbacken. Då hade jag bara velat släppa loss och spurta hela vägen in i mål, men det var packat med tjejer, så det blev kryssande och bromsande istället. Det var nog där jag tappade de tio sekunder jag hade behövt ta in för att komma under en timme.

På det stora hela är jag oerhört nöjd med dagen! Inte bara med loppet, utan med hela dagen!

Min handväska har fallit isär i sina beståndsdelar. Det var det bästa handväska jag har haft på länge, även om den var lite liten. Jag var tvungen att köpa den minsta almanacka som fanns för 2015. Annars skulle den inte få plats i väskan. Nu har fodret trasat sönder och knappen ramlat av.

Nu har jag köpt en ny handväska som känns som att den ska kunna vara riktigt bra den också. Den är lite större än den andra, vilket är både bra och dåligt. Jag skulle kunna få plats med en större almanacka och lättare kunna lägga ner en extra bar eller något som jag behöver någon dag. Det är ju bra. Men den är lite klumpigare också för att den är större. Ibland guppar den mot benet när jag går.

Än så länge är jag nöjd med min väska överlag. Det bästa är att den har ett ytterfack också så att jag kan lägga nycklarna där jag alltid hittar dem. Och så är den snygg också!

Igår jobbade jag till kl 21 och nu kom jag till jobbet igen kl 06.30 På de nio och en halv timme jag var borta från jobbet hann jag med en hel del bra saker. Jag gick 8500 steg. Jag läste halva Super-Charlie för Neopold, sjöng Mors lilla Olle med alla fyra verserna och gjorde "Baka, baka liten kaka" med honom. Jag hann prata lite med Totte. Sist men inte minst hann jag sova sex timmar.

Då kan man undra varför Neopold var vaken överhuvudtaget någon gång mellan 21 och 06.30 Det var för att han hade gjort nr 2 i blöjan medan han sov, så vi väckte honom när jag kom hem kl 22 och bytte blöja. Då passade jag på att få lite vakentid med honom och läsa, sjunga och rimma. Mysigt!

Nu känner jag mig supertaggad att jobba ett långt pass igen. Det är roligt när man har mycket att göra och känner sig viktig. Fast det är mindre kul om man är stressad. Just nu är jag inte det. Jag är inställd på att jobba mycket den här perioden och då ska jag hinna det som är kvar att göra innan dead line på tisdag. Däremot är det jobbigt att internet krånglar nu på morgonen.

Nu har jag sprungit sista träningspasset innan Tjejmilen. Jag sprang 8,35 km på 50 min och 19 sek. Det är en snittfart på 6 minuter och en sekund per kilometer. Om jag skulle springa milen en sekund fortare per kilometer så skulle jag klara den på precis en timme. Men det tror jag inte.

Mitt mål är att klara Tjejmilen på 65 min. Om det är mycket folk i vägen som är svåra att springa om så är jag nöjd om jag klarar det på 70 min. Sist jag sprang Tjejmilen tror jag att jag gjorde det på bortåt 90 min, så det är helt andra tider jag siktar på nu. Men jag har tränat mer inför Tjejmilen nu och jag har mycket sundare matvanor nu och bättre grundkondition.

Det skulle vara tråkigt om det totalt skiter sig för att det är en helt annan sak att springa lopp än att springa hemma. Här hemma vet jag ungefär vad jag bör springa förbi när Runkeeper säger att jag har sprungit fem minuter till. Det går liksom att stå ut på ett bättre sätt då, när man hela tiden har koll på hur långt man har kommit. Det brukar finnas skyltar vid varje kilometer på Tjejmilen men det är inte samma sak. De skyltarna kommer att dyka upp som gubben i lådan för mig och däremellan är det oändlig tid av famlande i mörkret. På min vanliga runda vet jag ju var jag är hela tiden. Vi får helt enkelt se hur det går på lördag.

Nu är det den där tiden på året igen när jag har som mest att göra på jobbet. Jag jobbade både lördag och söndag. Idag har jag inte träffat min son i vaket tillstånd. Troligtvis blir det fler sådana dagar innan dead line 8:e september.

Det bästa är att jag älskar det! Det är så underbart att ha supermycket att göra och verkligen få ägna varje vaken sekund åt att göra det. Jag får full förståelse från alla håll att jag inte kan hämta på förskolan och inte har tid att tvätta. Det är bara full fokus på jobbet som gäller!

Lite fokus är det på att springa också för jag tränar ju inför Tjejmilen, men det ger mig bara mer energi. Maten är det inte så mycket fokus på för jag äter helt enkelt måltidsersättning när Totte inte har fixat någon matlåda. Ingen fara på taket alls! Det är nästan lika skönt nu som förra året när jag gick på bara måltidsersättning hela slutspurten.

Frågan är bara hur länge jag står ut med att inte få träffa den här när han är vaken: