Inlägg publicerade under kategorin Karriären

Av Erica - 5 februari 2009 20:44


Idag jobbade jag i självscanningskassorna på ICA. Det jag ofta förundrar mig över när jag jobbar där är hur vissa kunder lyckas bli förvånade när de verkligen inte alls borde bli det.


En del blir förvånade när de får en avstämning. Lite nu och då, slumpmässigt utvalt måste kunden lägga upp alla varor som i en vanlig kassa. Det här är någonting som vi alltid informerar om när man skriver på avtalet för självscanning. Kunden bör därför inte bli förvånad första gången detta händer. Har kunden dessutom självscannat ett tag och fått avstämningar förut borde det verkligen inte komma som en överraskning. Det är klart att man kan bli lite överraskad över att det blev avstämning just den här gången. Men man borde ändå inte bli förvånad när man väl konstaterat att det blev den här gången. Inte som "Jaha, måste vi visa upp varorna idag?" med jätteförvånad min och betoning.


När det blir avstämning måste man dra sitt ICA-kort i avstämningskassan, trots att man redan har dragit det i den kassa man först tänkte betala i. Vana självscanningskunder borde inte bli förvånade över att de måste dra sitt kort igen. Men av egen erfarenhet vet jag att det är väldigt lätt att glömma bort att dra kortet igen. Så jag har full förståelse för att kunden behöver en påminnelse av kassörskan. När den påminnelsen kommer borde en van kund tänka "Javisst, ja" och inte "Vadå, måste jag dra kortet igen?".


Idag tog en kund priset. När kunden nyss hade dragit ICA-kortet i den första kassan och det visade sig att det blev avstämning sa jag "Vi flyttar oss till avstämningskassan, så får du dra ditt kort där."  Jag informerade direkt om att kortet skulle dras igen för att jag såg att kunden började stoppa ner sitt kort i plånboken igen. När vi kom till avstämningskassan hade kunden stoppat ner kortet. Jag sa "Du måste börja med att dra ditt ICA-kort." och pekade på kortläsaren. Kunden la ner plånboken och började packa upp sina varor. Då jag inte kan börja registrera varor förrän ICA-kortet är draget blev bandet snabbt fullt. Då först förstod kunden vad jag menade när jag för tredje gången berättade: "Du måste dra ditt ICA-kort först.". Kunden blev jätteförvånad. Det verkade ändå inte som att kunden inte hade lyssnat på mig de första två gångerna jag sa det , så jag förstår inte varför kunden blev så förvånad.


Några andra saker kunder kan bli förvånade över är att de inte kan köpa öl i självbetalningsterminalerna utan att en kassörska godkänner och bekräftar att kunden är över arton år. Eller att man kan få avstämning även om man betalar i självbetalningsterminalerna. Eller att man måste lämna ifrån sig pantkvittot i kassan eller självbetalningsterminalen, istället för att bara scanna in pantkvittot med scannern och behålla pantkvittot. Eller att en larmad vara faktiskt är inscannad när man har scannat in den och en påminnelse kommer upp på scannern "Larmad vara, lägg åt sidan för att lämna fram i kassan" och därefter står med i listan över inscannade varor. Eller att man måste lämna fram denna vara i kassan så att vi kan larma av den och att det därför är dumt att ha lagt den underst.


Jag menar inte att alla kunder borde förstå precis hur allt fungerar från början. Jag menar inte att kunder inte ska få göra fel ibland (som att lägga den larmade varan underst). Och jag menar inte att vi kassörskor inte ska behöva förklara eller påminna. Det jag önskar ibland är bara att kunden ska vara medveten om att det kan finnas ett visst sätt man måste göra saker på och en del saker önskar jag att de skulle förstå när man förklarar det för dem även om de inte kunde komma på det själva (som artonårsgränsen på ölen). Det jag önskar är att kunderna inte blir förvånade när man förklarar eller påminner om saker som inte är så förvånande även om de är nyheter för kunden.


Av Erica - 18 januari 2009 23:21


Tack alla ni kunder som alltid lägger alla varor med streckkoden åt rätt håll! Och tack alla ni kunder som lägger varorna i en fin rad, istället för på varandra, även om streckkoden inte alltid är åt rätt håll!


Inget gör mig gladare på jobbet än att slippa lyfta, vända och vrida!


Av Erica - 17 januari 2009 18:39


Kvittot tillhör kunden från det att kunden erbjuds kvittot och inte avböjer det erbjudandet. Om man har en ägodel man inte längre vill ha är det normala att man slänger ägodelen i en papperskorg eller annan lämplig behållare för skräp. Varför envisas då vissa kunder med att ta emot kvittot när de står mittemot mig i kassan för att sedan lägga det i en liten skrynklig hög längst ner i kassan där varorna samlas för att bli iplockade i påsar av kunden?


Om man inte vill ha sitt kvitto går det alldeles utmärkt att slänga det i papperskorgen som sitter i den kant längst ner i kassan där det är tänkt att kunden ska ställa sin tomma kasse, för att sedan plocka ner varor i. Papperskorgen befinner sig ca 20 cm från den plats där vissa kunder istället lämnar sina kvitton. Tjugo centimeter! Det handlar om att sträcka armen åt ett lite annat håll, inte om att gå flera steg för att hitta en papperskorg.


Men det är väl just det. Att hitta en papperskorg. Det är mycket möjligt att kunden som slänger sitt kvitto i kassan där varorna ska vara inte vet om att det befinner sig en papperskorg 20 cm därifrån. Då föreslår jag tre saker. Ett: Leta i mer än en halv sekund så är det ganska troligt att du hittar papperskorgen. Två: Knöla ner kvittot i fickan tills du går förbi ett ställe där du vet att det finns en papperskorg. Tre: Berätta för mig att du inte vill ha kvittot så kan jag slänga det i papperskorgen jag har bredvid mig där jag sitter i kassan.


Det är inte så att jag är självisk när jag irriterar mig på kvitton i kassan. Det är inte för att jag vill ha finare utsikt när jag jobbar eller slippa springa ner till slutet av kassan och städa. Utan det är de andra kunderna jag tänker på. Ja, det vore trevligt om alla kunder som sköter sina kvitton ordentligt ska slippa se denna oordning. Men framförallt är det så att kunder som packar ner sina varor i ett virrvarr av gamla kvitton lätt glömmer kvar saker som de har betalat för i kassan. Det är mycket lättare att göra en sista koll och se om alla varor har kommit med om kassan är helt tom. Då vet man att man inte har glömt något. Gör man den sista kollen och ögonen skummar förbi en liten hög kvitton kan man lätt tänka "Det är bara skräp kvar." fast det i själva verket låg en röd chili under ena kvittot, eller en mascara. Och ett annat av kvittona var inte ens ett kvitto utan en vit pappförpackning med couscous.


De allra flesta kunder sköter sina kvitton bra. Antingen sparar de kvittot för att de vill ha det. Eller så slänger de det i den lilla papperskorgen längst ner i kassan. Eller så slänger de det i någon av de stora papperskorgar man passerar på väg ut från affären. Eller så knölar de ihop det i fickan och tar med hem. Eller så tackar de nej när jag erbjuder kvittot så att jag genast kan slänga det i papperskorgen vid mig.


Jag prackar aldrig på någon ett kvitto så det borde inte ses som en jobbig sak som inte är ens eget fel att det finns i handen och därför får man slänga det där man vill. Står kunden inom räckhåll sträcker jag bara fram kvittot, och även om kunden kanske inte har insett att det finns alternativ till att bara ta emot så är det faktiskt så att många kunder i den situationen säger "Nej, det behövs inte." och då blir alla glada och nöjda. Står kunden och packar frågar jag "Vill du ha ditt kvitto?" och endast om de svarar "Ja" skickar jag ner kvittot på bandet. Jag blir extra irriterad när dessa kunder lämnar kvar sitt kvitto längst ner i kassan. De har uttryckligen sagt att de vill ha kvittot. Då har de ett ansvar att ta hand om det också tycker jag.


Det roliga är att när en kund väl har lagt sitt kvitto längst ner i kassan blir detta ställe automatiskt en papperskorg. Eller det verkar så i alla fall. För om det normalt går ca tre timmar emellan kunder som beter sig på detta sätt, så tar det plötsligt bara några minuter tills det ligger ett kvitto till där när det första har kommit. Och tittar man en kvart senare har det blivit en hel liten hög. Det verkar alltså som att även de kunder som brukar kunna lista ut att man slänger kvittot i en papperskorg eller tar med sig det hem har blivit förvirrade i frågan i och med att de såg ett kvitto i kassan. "Jasså, kan man lägga det där också, vad bra!"


Jag vet att det här är ett väldigt litet problem i den stora världen av kassaarbetande, men jag tycker om att uppmärksamma det lilla. Framförallt tycker jag om att studera folks beteende. Det intresserar mig mer än det irriterar mig, så om du någon gång har slängt ett kvitto i slutet av kassan: Du är välkommen att handla i min kassa anyday ändå!


Av Erica - 16 januari 2009 00:24


Det är så jobbigt att komma iväg till jobbet ibland. Inte att jobba, inte att åka spårvagnen dit, utan att komma iväg ut genom dörren hemifrån. Jag börjar ana ett mönster. Det är när jag jobbar kväll det är som mest jobbigt att komma iväg. Då har jag varit produktiv en hel dag redan. Eller ja, sovit till 11, käkat något framför TV:n och sedan lyckats bättre eller sämre med att söka jobb och diska. Men i alla fall, jag är oftast mitt uppe i något när det börjar bli dags att gå till jobbet och då är det så svårt att slita sig.


Har man haft en hel dag på sig att skriva ett personligt brev så tycker man ju att det ska vara typiskt om man är som mest inne i det precis när man måste gå. Men det händer mig hela tiden. Jag lurar säkert mig själv, för om jag inte skulle jobba den kvällen skulle säkert inte det personliga brevet bli färdigt den dagen ändå. Men det gör i alla fall det hela så mycket svårare att ta sig ut genom dörren.


Börjar man tidigt är det inte alls lika svårt att ta sig ut genom dörren. Då är problemet istället att ta sig upp ur sängen. Man snoozar tre gånger och inser sedan att det börjar bli riktigt bråttom. När man väl har kommit så långt att tänderna är borstade och kläderna påtagna så har man inget alls emot att gå ut genom dörren. Hela syftet med att överhuvudtaget gå upp så tidigt på morgonen är ju att gå ut genom dörren och ta sig till jobbet. Skulle man inte gå så vet man inte vad man ska göra istället för man är för trött för att ha en egen vilja.


Elva eller tolv på dagen är nog den bästa tiden för mig att börja jobbet om det varken ska vara jobbigt att ta sig upp ur sängen eller ut genom dörren. Jag hinner inte sätta igång med något innan jag ska till jobbet. Det är tillräckligt tidigt för att jag ska kunna sova tills det är lagom att gå upp för att bara precis hinna göra mig i ordning för att gå. Men det är inte så tidigt att jag vill ligga kvar i sängen.


Jag gillar att jobba tolv till tjugo till exempel. Dagen blir lagom fri på morgonen och när man kommer hem har man lite fritid kvar. Fast det är ju verkligen en hemsk tid att jobba om man har tänkt hinna göra något annat vettigt den dagen. Fast det ligger någonting i det också. Ibland känns det bäst att inte göra något annat en dag man ska jobba. Det är mycket roligare att jobba när man är helt inställd på att det är det enda som gäller just då. Man kanske kunde jobba de första 40 timmarna av veckan för att få ett sammanhang och inte behöva gå hem emellan och så att säga börja om nästa dag. Sedan kunde man sova 40 timmar och sedan vara helt ledig resten av veckan. Det är förmodligen ingen bra idé.


Om/när jag får ett jobb där man börjar åtta varje morgon kommer jag nog att vänja mig vid att ta mig ur sängen vid den tiden. Det ska i alla fall bli skönt att slippa tycka att det är jobbigt att ta sig ut genom dörren.


Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2023
>>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards