Trött, nere och täppt i näsan. Sova nu. Ska jobba kl 10 till kl 17 imorgon. Det blir nog bra. Skön tid! Blev inte så mycket jobbsökande idag. Trött på att inte ha en strukturerad vardag, men när jag försöker strukturera upp den fungerar det inte ändå. Vill ha något att längta efter eller en deadline att följa så att det blir fart på mig. Har simmat idag i alla fall. Bra! Undrar varför jag är täppt i näsan. Hoppas att det är borta imorgon. Vill vara glad!

Mitt senaste inköp är en schlagerbibel som ska guida mig igenom de närmast kommande lördagskvällarna. Jaa!!!

Valdis blev jätteglad när han upptäckte att jag hade köpt en egen semla till honom. Han fick en minisemla och jag och Totte fick varsin wienersemla. Så nu har vi haft ett litet semlekalas!

Första träningspasset sedan tå-incidenten avklarat. Det gick bra att springa. Jag kände nästan inte av tån alls. Den var inte bortdomnad eller något. Jag menar att jag inte kände av att den gjorde ont alls.

Köpte ett guldkort för att mitt gymkort hade gått ut. Med guldkort får man simma också. Det ska jag göra med en kompis imorgon. Det dumma är att de bytte ut min fina, gröna plutt mot en gul plutt. Den är fin den också, men inte lika fin som den gröna. Snyft!

På bilden syns Tottes gröna plutt som ser precis ut som min gamla, och min nya, gula plutt. Jag förstår att de måste byta ut för att de har något färgsystem med gymkort och guldkort, men det är ändå inte kul. Gröna plutt, jag kommer att sakna dig! Ha ett bra liv!

Guds rike är detsamma som kärlek till medmänniskorna, omsorg om de svaga och fattiga och förståelse till de vilsegångna, enligt Jesus. Det låter ju riktigt bra. Till skillnad från krig menar jag. Eller överhuvudtaget.

Men jag är inte religiös. Det måste ju gå att uppnå kärlek, omsorg och förståelse utan att påstå att det är Guds rike. Jag strävar efter att vara en bra människa utifrån mina egna värderingar. Om dessa värderingar råkar sammanfalla med vissa religioners värderingar kan jag inte rå för. Det gör mig inte religiös.

Ritteknik-läxa i full gång, och egentligen känns det som att jag är mer engagerad än Totte. Jag gillar hans ritteknik-läxor. Jag kan tillräckligt mycket från gymnasiet för att förstå hur det fungerar och jag är mycket petigare än Totte så jag hittar alla hans pyttesmå fel. Han är bara slarvig när han gör fel. Han kan det egentligen.

Slarvfel kan jag ibland bli mer irriterad på än fel som man gör för att man inte förstår. Om du kan det så skärp dig och se till att göra rätt! Är det däremot så att man inte förstår så är det ju förståeligt att man gör fel. Fast då tycker jag i och för sig att man får se till att få det förklarat för sig tills man förstår.

Logiskt tänkande får man koppla på för att förstå rittekniken. Det gäller att hålla ordning på alla kanter som syns och alla kanter som skulle ha synts om föremålet var genomskinligt. Sedan måste man tänka rätt när man vänder föremålet för att rita det från ett annat håll.

Ett stearinljus fick agera modell när Totte och jag hade diskuterat en uppgift fram och tillbaka flera gånger. Vi skar i ljuset i enlighet med bilden. Och mycket riktigt, det raka snittet såg ut som en halvcirkel uppifrån. Det är skönt att få bekräftat att man har tänkt rätt.

Det är så kul att hjälpa till med läxan ibland att jag undrar om inte jag också ska bli CAD-konstruktör. Men jag vet att det inte är det jag vill bli. Det är inte nödvändigtvis ämnet i sig som är det roliga. Det roliga är att lära sig, att förstå, att få göra något konkret och göra det rätt, att få tänka logiskt och att få förklara för någon hur jag tänker.

Så jag får fortsätta njuta av att hjälpa Totte med läxan istället och hoppas på att få ett juristjobb snart där jag får lära mig, och förstå, och göra konkreta saker och göra dem rätt, och får tänka logiskt och får förklara för någon hur jag tänker.

Gifta sig, eller inte gifta sig? Det är frågan. Många par väljer idag att inte gifta sig. Eller så kanske de inte väljer att inte gifta sig, utan bara aldrig gifter sig för att frågan aldrig kommer upp. Andra par gifter sig tidigt. Ytterliggare andra par skaffar barn först och gifter sig senare. Men hur ska man göra då? Är det förlegat att gifta sig? Eller är det fortfarande romantiskt? Och kan man leva lika lyckligt och lika sammanflätat även om man aldrig gifter sig?

Det finns många skäl till att gifta sig. Några av de tråkigaste, men samtidigt viktigaste skälen är de juridiska aspekterna. Som jurist tycker jag inte att dessa aspekter går att ignorera. Är man gift blir det mindre krångel vid flera tillfällen i det gifta parets liv. Mannen anses automatiskt vara far till kvinnans barn när de föds inom äktenskapet. Man kan blanda sina pengar hejvilt utan att vara rädd för att stå tomhänt om kärleken tar slut. Och den tråkiga: Det fungerar smidigare om en i paret dör.

Mer romantiska anledningar till att gifta sig kan vara att man är kär och älskar en person så mycket att man inte kan tänka sig att leva utan den. Det tycker jag är en bra anledning att gifta sig. Fast jag vet egentligen inte vad man uppnår med att gifta sig i det fallet. Man älskar ju inte en person mer bara för att man gifter sig. Man kan nog älska en person sjukt mycket för resten av sitt liv utan att gifta sig också.

För att visa andra hur seriös man är i sitt förhållande kan man gifta sig. Även om man själv vet att man älskar en person väldigt mycket och planerar att vara tillsammans med den för resten av livet så är det inte säkert att andra människor förstår att det är så om man inte är gifta. Men om man gifter sig förstår de att man menar allvar. Och man får ha en ring på sig som gör att till och med personer på stan som man inte känner och aldrig har pratat med ser att man är gift. Men vad spelar det för roll vad andra människor tror egentligen? Huvudsaken är väl att båda personerna i förhållandet vet hur seriösa de är?

Bröllopet i sig kan vara en anledning till att gifta sig. Man får ha en stor fest där alla gäster kommer bara för att visa att de gläder sig för sin skull. Om man har tur får man fina presenter som man tycker om, god mat och roliga tal till sin ära. Kvinnan får dessutom vara prinsessfin för en dag. Vackrast i rummet hela kvällen. Om hon vill. Men å andra sidan är det ganska dyrt att hålla ett bröllop med många gäster och god mat. Och om man vill ha en stor fest så kan man ha en stor fest när man fyller år istället. Det är inte helt nödvändigt att gifta sig för att få ha fest och få presenter.

Smekmånaden är ett annat skäl att gifta sig. Det är skönt att komma ifrån ett tag. Det är alltid trevligt att åka på semester, inte minst när man bara har sin käraste med sig så att man får rå om varandra riktigt mycket. Ifall man har fallit in i vardagen för mycket kan smekmånaden vara ett bra sätt att skapa nya positiva minnen då man har tid att ha kul ihop igen och skippa vardagen ett tag. Eller så åker man på semester utan att gifta sig och utan att kalla det smekmånad. Det går också bra. Och det är också skönt.

Om man har föräldrar som tycker att man ska gifta sig för att det är tradition eller något så kan man gifta sig för att göra dem nöjda, som en liten present till dem. Och om man har föräldrar som tjatar på en att skaffa barn kan man gifta sig för att få tyst på dem. Så länge det är planerandet av bröllopet som står i fokus slipper man nog höra barntjatet. Det värsta är förstås att tjatande om barn får förnyad styrka när man har varit gift ett år eller två och då har man inget att skylla på längre.

Man kan gifta sig för att det inte spelar någon roll. Om någon undrar "Varför?" så kan man svara "Varför inte?". Och om det inte fungerar så kan man faktiskt alltid skilja sig.

Eller så kan man gifta sig enbart för att det känns rätt. För att man känner att man hör ihop. Man vet att man inte älskar varandra mer om man gifter sig. Och man vet att man kommer att vara tillsammans för resten av livet oavsett om man gifter sig eller inte. Och man vet att det inte har någon betydelse vad andra tror om ens förhållande, för man vet hur seriösa man är själv. Och man vet att bröllopet bara är en fest. Och man vet att smekmånaden bara är en semester. Och man vet att det juridiska går att fixa ändå. Och man vet att vad ens föräldrar tycker kommer i andra hand. Och man vet att man kommer att ha ett underbart liv. För att man vet att man älskar varandra, behöver varandra, vill ägna sitt liv åt att göra varandra glada, sitter ihop i varandra själsligt. Och ingenting kan någonsin ändra på det. Då kan man gifta sig för att man tycker att det känns rätt.