För trehundrafyrtiosjunde gången diskuterar jag och Totte vem av oss som ska klä på Neo kommande morgon och borsta hans tänder. För trehundrafyrtiosjunde gången går Totte sin väg utan att vi är överens om hur vi ska göra. Det är så frustrerande att inte få reda ut saken klart! Morgondagen kommer ju oavsett om vi är beredda eller inte. Och Neo måste ju ha kläder på sig på dagis oavsett om vi vill ta på honom dem eller inte. Ingen tjänar på att avbryta diskussionen innan vi vet hur vi ska göra. Det enda det leder till är kaos och irritation imorgon.

Om vi pratade om en grej man kan hoppa över att göra överhuvudtaget tills vi har rett ut hur vi vill göra det, så skulle vi kunna bordlägga frågan och ta upp diskussionen vid ett senare tillfälle. Men det här är ju någonting vi måste göra varje dag. Ju längre tid vi flyr från frågan desto fler gånger kommer vi att hamna i det hemska kaoset på morgonen. Det kaoset tycker jag är mycket sämre än både mitt och Tottes önskemål. Men bara för det vill jag ju inte gå med på Tottes förslag utan att ha pratat igenom saken ordentligt.

Mitt förstahandsförslag är att Totte går upp samtidigt som mig och gör i ordning sig själv först och sedan Neo, medan jag gör i ordning mig. Av flera anledningar tar min morgonrutin längre tid än Tottes. En av dessa anledningar är att jag måste sätta i mina linser för att jag inte kan använda dem dygnet runt längre (som Totte gör) eftersom mina ögon förändrades under graviditeten. Jag tycker inte att detta är mitt fel som jag ska behöva lida för och gå upp mycket tidigare för. Jag tycker att familjen kan hjälpas åt istället. Jag kan gå upp tidigare och ta tag i en sak som behöver göras för att Neo är född (sätta i linserna) och Totte kan gå upp tidigare och ta tag i en annan sak som behöver göras för att Neo är född (klä på Neo och borsta hans tänder).

Mitt andrahandsval är att jag går upp tidigare än Totte för att hinna med alla grejer i min morgonrutin som tar längre tid än Tottes morgonrutin (t.ex. sätter i linserna). Sedan går Totte upp och gör klart hälften av Neos morgonrutin medan jag gör klart mig. Därefter gör jag klart andra halvan av Neos morgonrutin medan Totte gör i ordning sig själv. Alternativt tar jag Neo första halvan och Totte andra halvan. På det här viset behöver både Totte och jag gå upp så tidigt att vi hinner vår egen rutin plus halva Neos.

Tottes förslag är att jag ska gå upp så att jag hinner göra hela Neos rutin. Jag får avgöra själv om jag vill gå upp så tidigt att jag hinner hela min egen rutin också eller om det är värt att gå till jobbet med glasögon för att få lite sovmorgon. Totte själv ska bara behöva gå upp i tid för att hinna göra i ordning sig själv. Det här tycker han är ett bra förslag för att han inte orkar gå upp tidigare än så på morgonen. Jag orkar egentligen inte heller gå upp på morgonen, men jag gör det ändå. Jag förstår inte varför jag ska straffas för att jag är duktig och plågar upp mig själv när väckarklockan ringer, genom att få som uppgift att gå upp ännu tidigare. Dessutom förstår jag inte varför han ska få sovmorgon för att han var uppe och roade sig sent på kvällen medan jag tvingade mig i säng för att orka gå upp.

Men, som sagt, jag går hellre upp tidigare och gör i ordning både mig och Neo, än att fortsätta försöka prata med en sovande Totte på morgonen och fråga vem som ska göra i ordning Neo, bli sen till dagis varannan morgon och inte veta förrän vi går om jag hann ta på linser eller inte. Frågan är bara om Totte kan leva med det beslutet. För om han kan det vill jag att han stannar kvar i rummet och diskuterar den här saken tills detta har blivit vårt gemensamma beslut. Och sedan vill jag att han står för det vem som än frågar.