Nu har vi kommit till den tidpunkt på året då jag inte längre klarar av att gå upp på morgonen för att det är för kallt i rummet. Det innebär alltså att jag ligger kvar i sängen extra länge, för när jag har kommit över den värsta tröskeln av att inte klara av att gå upp för att jag är så sjukt morgontrött ligger jag kvar och tittar längtande mot dörröppningen och fruktar kylan.

Det värsta jag vet är kall luft mot min nakna hud. Jag kan inte gå, jag kan inte stå och jag kan absolut inte klä på mig när den kalla luften omgärdar mig och tar tag i mina kroppsdelar. Det enda jag brukar lyckas klara av är att svepa en filt om mig. Men filttricket är tyvärr bara användbart på helger, och inte ens det längre nu när jag har Neo att ta hand om.

Nu behöver jag verkligen komma på ett sätt att ta mig härifrån sängen och under det varma täcket till hallen och fullt påklädd, utan att något moment innebär att jag måste använda mina armar i det kalla rummet. Ibland funkar det att duscha på morgonen, men oftast har jag inte tid med det så jag duschar hellre på kvällen.

Om jag åtminstone hade valt ut kläder igår kväll och lagt dem vid sängen hade jag kanske kunnat smussla in dem under täcket och ta på mig dem innan jag går upp. Då hade jag mött kylan med armar täckta av långa ärmar och resten av kroppen inkapslad och skyddad mot kall luft. Det hade varit bra.

Den kalla tiden på året är här och jag kommer inte att fungera normalt förrän till våren. Nu börjar den långa kampen att ta sig upp ur sängen på morgonen som varje morgon fortsätter långt efter att jag är pigg nog att gå upp.