Ögonläkaren rekommenderar att jag aldrig ska sova med linser. Speciellt efter en graviditet kan hormonförändringar göra att ögonen är torrare och sömnbrist leda till att ögonen inte får vila ordentligt. Då är det ökad risk för infektion om man dessutom har linser som stänger in ögat dygnet runt. Jo, det har jag märkt nu för andra gången!

Det känns lika illa nu som när jag i sjuan fick veta att jag hade ett synfel. Då vägrade jag glasögon så bestämt att jag fick linser trots att optikern påstod att mitt synfel var för litet för linser. Nu vill jag vägra glasögon på natten, men det finns tydligen inga alternativ för mig. Om jag inte vill ha glasögon får jag vara synskadad hela natten.

Nattliga toabesök i all ära, men det värsta blir förstås att titta på TV i sängen innan det är dags att sova. Det är obeskrivligt obekvämt att ligga med glasögon på huvudkudden och försöka bli trött. När jag tittar för att somna är det dessutom så att det är på gränsen att jag vaknar till igen av att stänga av TV:n. Ska jag dessutom krångla av mig glasögonen också är jag väl klarvaken sedan, och kan lika gärna ta på mig dem igen. På morgonen blir det inte heller roligt att välja mellan att plocka upp Neo med glasögon på, som han sliter av och stoppar i munnen, eller att sitta och fippla på sig linser medan han gråter i spjälsängen och vill gå upp.

Det värsta är nog inte ens att vara synskadad på natten; då sover man ju mest ändå. Det värsta är att behöva ägna tid och energi åt att sätta i linserna på morgonen och åt att ta ur och tvätta dem på kvällen. I vår lilla lägenhet är det på riktigt ett problem var jag ska ha linser och linsvätska och allt som behövs för detta också. Badrummet är uteslutet om jag inte vill ha fler ögoninfektioner. När jag var yngre och inte hade upptäckt dygnetruntlinser än förvarade jag detta på skrivbordet. Jag minns att en av de bästa sakerna med att skaffa dygnetruntlinser var att bli av med dessa icke-skolsaker från skrivbordet!

Nu ska jag bota min infektion med oändliga ögondroppar. Sedan ska jag låta ögat läka utan linser i minst 4 veckor. Sedan ska jag gå till optikern och fråga henne vad hon rekommenderar till en torrögd, trångbodd småbarnsmamma som vill titta på TV med huvudet på kudden och av perfektionistskäl inte vill ha linsvätska framme på skrivbordet. Sedan får vi se om jag ska hata mitt liv i fortsättningen eller om hon har någon lösning på det här!

Det här är andra gången jag vaknar upp med ett svidande vänsteröga som bara gör ondare när jag tar ur linsen. Vi får se om det blir linsförbud i sex veckor och ögondroppar flera gånger om dagen nu också!

Jag funderar på om gymmets hemsida är infekterat med förkylningsvirus. Dagen efter att jag bokade in mig på det första BodyPump-pass jag har haft för avsikt att gå på på flera månader, vaknade jag upp med ont i halsen. Sedan dess har det blivit värre och idag kliar ögonen, näsan rinner och energin har runnit ur kroppen.

Medan halsen gör ondare och ondare närmar sig dagen för det inbokade passet med stormsteg. Flopp att börja sin nystart på gymmet med att boka av ett pass. Då känns det ju inte som att jag har börjat på riktigt, även om jag skulle ha bokat av vid en sådan här förkylning hur inne jag än var i en träningsrutin.

Det skulle vara en ganska bra affärsidé om det är hemsidan som smittar folk med förkylning. Gymmet får pengar när man köper ett årskort. Sedan behöver de inte hålla i några pass för alla som bokar in sig blir förkylda. Jag hoppas att de slutar upp med de dumheterna för nästa gång jag bokar in ett pass vill jag förbli frisk!

Neo och jag har nog samma typ av sömnproblem när det är dags att gå och lägga sig. Vi blir ledsna och smått panikslagna när vi blir lämnade ensamma utan aktivitet. Detta leder till att vi håller oss vakna och sysselsatta med allt som går att sysselsätta sig med så länge som möjligt, trots att vi egentligen är jättetrötta och bara vill sova.

I Neos fall yttrar sig detta i mycket fipplande med nappen i händerna i spjälsängen och ibland panikgråt när han förstår att jag tänker gå därifrån. I mitt fall handlar det mer om evigt fipplande med mobilen, en bok eller i värsta fall TV och emellanåt faktiskt även panikgråt när jag inser att Totte inte kommer att komma till sängen innan kl 3, 4, 5 den här natten heller.

Undrar om det här i fortsättningen går att lösa med att vi alla sover i den stora sängen tillsammans från kl 4? Eller är det så att Neo och jag måste bli trygga i oss själva, lägga ner nappen och mobiltelefonen, och bara låta sömnen komma? Vi är ju så väldigt trötta ändå!

Två olika ögondroppar varje timme har läkaren ordinerat. Man får dessutom inte ta dem samtidigt, så jag springer som en galning och tar ögondroppar varje halvtimme. Det jobbigaste med det är att ständigt avbryta det man håller på med. Själva droppen tar bara max en minut att ta, från att jag tar fram flaskan och tvättar händerna till att jag har droppat i ögat och ställt undan flaskan igen. Det är inte så farligt.

Igår kunde inte Neo sova när det var läggdags så jag stod och gungade honom i min famn tills han somnade. Sedan satte jag mig ner i soffan med en sovande Neo på axeln. Paniken kom smygande redan fem minuter innan det var dags att ta ny droppe. Och tur var väl det, för då han jag lugnt och försiktigt gå och lägga ner honom i spjälsängen. Men han var inte riktigt redo för sängen än, så ögondroppen var ändå till besvär.

När Totte och jag kollar på serier är det egentligen inget problem att pausa och gå ifrån en minut, men det blir ändå jobbigt efter ett tag att aldrig bara kunna få sitta still i en hel timme.

Ögat är lika svullet och rött som innan, men jag upplever ändå att det har blivit lite bättre. Jag reagerar inte lika mycket på ljus längre. I och för sig hade vi persiennerna nerdragna hela dagen igår, men jag tycker inte att det gjorde lika ont att tända inne på toaletten. Hoppas att jag är på bättringsvägen efter allt droppande!

När jag vaknade upp i morse gjorde mitt öga så ont att jag direkt bestämde mig för att ta ur linserna. Men det gjorde bara ännu ondare när jag tagit ur dem så jag förstod att någonting var fel.

Vårdcentralens remiss till ögonakuten anger att jag har "svullnad, rodnad och ljuskänslighet" samt att "vänsterögats pupill är uppenbart mindre än högerögats". Det gör ont varje gång det blir ljusare i rummet, även om jag blundar. Får jag ljus rakt i vänsterögat gör det extra ont.

Tidigast om en halvtimme ska jag få träffa läkaren. Hoppas att det här är något som går över under helgen. Det skulle nog vara väldigt jobbigt att ta hand om Neo ensam på måndag om jag inte ens kan titta på de stängda persiennerna!

Två stygn i ryggen borde ju kännas när man tar bort. Det trodde jag i alla fall tills jag var på vårdcentralen i morse. När jag var och fick födelsemärket borttaget för tre veckor sedan trodde jag att det var bedövningens förtjänst att jag inte kände någonting. Nu börjar jag fundera på om man helt enkelt inte har någon känsel i ryggen. Jo, jag kände att hon nuddade mig och jag kände att hon höll på och pilla, men det gjorde inte överhuvudtaget ont.

Visst har jag hört att man har olika mycket känsel på olika kroppsdelar, men jag trodde inte att det var såhär tydligt. Hade jag haft de där stygnen på fingertopparna hade jag väl gallskrikit när hon tog bort dem.

Nu ska jag inte sola ärret på ett år. Hur ska jag komma ihåg det när jag inte ens kan se ärret? Det är ganska tacksamt att ha ett ärr på ryggen ändå. Om det inte blir snyggt så slipper jag i alla fall se det. Ryggen är verkligen en okänslig kroppsdel. Den blir inte ens ledsen om den är lite ful!

Igår gick jag och lade mig kl 22 för att orka gå upp kl 6. Det gick inte alls! Efter evinnerligt snoozande ställde jag om klockan till 8.30 och inte ens då blev det någon fart på mig när jag gick upp. Jag förstår inte vad problemet är. För jag somnade verkligen inte många minuter efter kl 22. Jag hann läsa typ två sidor i min bok innan jag somnade med den i handen.

Självklart spelar det in att jag hade möjlighet att ta sovmorgon idag, jämfört med andra dagar. Jag ska jobba hemifrån nu på morgonen och sedan gå på föräldragrupp och inte åka till jobbet förrän efter lunch. Men det hade ju ändå varit väldigt bra om jag hade börjat jobba tidigare. Jag trodde att det skulle räcka med 8 timmar sömn.

Det dumma är att det regnade igår när jag skulle till gymmet så jag ställde in det och tänkte gå idag på morgonen istället. Det hade varit perfekt om jag bara hade känt mig såhär halvseg som jag känner mig nu, fast kl 6 i morse. Då hade jag gärna gått på gym. Nu måste jag istället jobba lite och snart är det dags att gå på föräldragrupp så jag skulle nog inte ens hinna träna innan om jag försökte nu. Jag får träna ikväll om jag någonsin kommer ifrån jobbet nu när det blir så lite jobb på förmiddagen. Och om det inte regnar igen då. Suck!