Nu när vi ska flytta i oktober, vet jag inte riktigt hur jag ska göra med träningen. Jag älskar att träna på Nordic Wellness, men det finns inte på gångavstånd från vårt nya hem. Och jag vet av erfarenhet att jag har mycket svårare för att verkligen komma i väg och träna när det inte finns på gångavstånd.

Det är nära till flera bra löparspår, så jag tänker satsa mer på att springa när vi har flyttat. Det ser jag fram emot. Jag har ju knappt sprungit något de senaste två åren bara för att det inte finns någon bra runda här. Men löpning är ju bara konditionsträning och jag vet att jag inte kommer att vilja springa ute när det blir för kallt, så jag måste träna något annat också.

Det finns ingen simhall dit vi flyttar heller, men jag funderar ändå på att köpa klippkort på simhallen Neo har babysim på. Då kan jag stanna kvar och simma efteråt, eller åka dit extra. Det kan vara en bra konditionsträning på vinterhalvåret när jag tycker att det är för kallt för att springa ute.

Hur jag ska göra med styrketräningen vet jag inte riktigt. Mitt favoritpass på gymmet är ju BodyPump och det gick jag på två gånger i veckan regelbundet i våras. Det känns riktigt tråkigt att lägga ner det helt. Men jag tror inte att jag kan få in det i planeringen när gymmet är så långt hemifrån. Det finns inget gym nära jobbet heller, så det blir verkligen en extra resa enbart till gymmet om jag ska fortsätta med BodyPump. Det känns dessutom onödigt att fortsätta betala för ett gymkort om jag ska köpa simkort också och börja springa mer så att jag inte har tid att fortsätta med konditionspassen på gymmet.

En lösning jag har tänkt på är att helt enkelt träna hemma i vardagsrummet. Jag har jättefina hantlar och en träningsmatta för att göra sköna sit ups kan inte vara så dyr. Problemet är dock att jag aldrig kan föreställa mig att det skulle kunna vara lika kul som gruppträning. Dessutom finns det ingen där som peppar mig att köra hårt. Det faktum att jag inte behöver boka i förväg eller börja en viss tid kan verka skönt, men det leder också till att det är mycket lättare att skjuta upp det eller strunta i det helt. Social kontakt med människor går jag också miste om. Suck! Hur ska jag göra!?!

Gröna naglar med silverfärgade solrosor får bli min semesterstil!

Min Shape Up app informerar mig om att jag bör anpassa matintaget efter energiförbrukningen. Det har jag egentligen aldrig sysslat med förut. De dagar jag lägger in att jag har varit på gym påstår appen att jag ska äta mycket mer. Jag förstår att det är vettigt, men jag vet inte riktigt hur det ska gå till.

De dagar jag tränar har jag inte tid att äta något extra överhuvudtaget, så dessa dagar visar appens gula pil uppåt att jag ska äta mer. De dagar jag inte tränar har jag däremot tid att sitta hemma och stoppa i mig lite extra av både det ena och det andra (varav det onyttiga har bestått av glass dessa varma dagar). Då visar appens röda varningspil att jag har ätit alldeles för mycket. En enda dag har jag fått en grön bock som säger att jag har ätit alldeles lagom (inom ett spann på plus minus 50 kalorier).

Om jag går in på statistiken och tittar ser det bra ut den senaste veckan. Genomsnittet ligger där det ska för att jag ska gå ner i vikt i lagom takt. Men nästan varje dag har jag alltså gjort fel om man bara ser till en dag. Jag undrar hur viktigt det är att äta rätt mängd varje dag. Kan jag fortsätta såhär eller måste jag vara noggrannare med att äta något extra före och efter gymmet och sluta äta glass när jag inte gymmar? Vågen visade i alla fall ner den här veckan, så helt fel kan det inte vara med endast ett bra genomsnitt.

Jag tränar nästan alltid hårdare när jag har bestämt mig för att jag får ta det lugnt. Enda skillnaden är att det känns lättare. Den här veckan koncentrerar jag mig på dieten och får i gengäld ta det hur lugnt jag vill på träningspassen. Men idag hade jag lika tunga vikter som vanligt på BodyPumpen och orkade hela passet ändå.

Jag tror att det psykiska ligger i att jag orkar mer när jag slappnar av och inte känner någon press. Dessutom känner jag mig extra duktig när jag kör hårt trots att jag inte måste, och det ger mig en kick. Det har aldrig varit så psykiskt lätt att köra BodyPump som när jag var gravid. Trots att det var som fysiskt jobbigast då. Jag behövde inte och då kändes det extra roligt att vara duktig och klara av det ändå.

Synd att jag aldrig lyckas lura mig att slappna av när jag är inne i en period då jag tycker att jag måste köra hårt. Dessa perioder kör jag hårt och pressar mig (men inte hårdare än när jag får ta det lugnt) men måste kämpa för att orka. Det är så onödigt när jag vet att jag skulle klara det lätt om jag inte var tvungen. Men min hjärna går inte att lura. Det är bara att fortsätta kämpa!

Sedan jag blev mamma har mitt "bebishår" växt ut så långt att jag får det i ögonen. Tydligen är det när man får barn startskottet går och detta hår börjar växa. När man är förälder till en bebis ska man inte ha eget bebishår längre.

Förut brukade det här tunna fjuniga håret bli max några centimeter. Nu är det som sagt förbi ögonen och på väg ner mot hakan. Med tanke på att resten av mitt hår är långt nog att sätta upp i hästsvans så är bebishåret en ganska jobbig längd just nu. Det är långt nog att få i ögonen, men inte långt nog att få med i hästsvansen.

Jag hoppas att mitt bebishår ska växa ut helt och ansluta till mitt vanliga hår, nu när jag tydligen är vuxen på riktigt. Jag undrar om håret blir tjockare för varje barn jag får. Det får tiden utvisa!

Nu har jag nyss varit på cellprovtagning av livmoderhalsen. Det längre tid än vad jag får för mig att det tog förra gången. Men jag var klar fem minuter efter min tid hade börjat, så det måste ha gått riktigt fort ändå. Det gjorde inte ont heller, så det var ju bra.

Jag förstår mig inte på folk som undviker att ta cellprov för att de är så rädda att hitta något, cancer till exempel. Det är klart att jag också är rädd för att få cancer. Men jag är absolut inte rädd för att hitta den om jag nu har det! Ju förr jag hittar den desto bättre! Man har ju mycket större chans att överleva om man hittar den tidigt.

Om åtta till tio veckor kommer svaret. Det finns ingen anledning att hålla fler tummar nu eller oroa sig mer nu än i vanliga fall. Jag hoppas alltid att jag inte har cancer, inte bara nu inför beskedet.

För att få någon slags pli på mig själv i examensfesttider har jag installerat en app som räknar kalorier. Jag valde appen ShapeUp för att den var gratis. Tyvärr är inte de bra funktionerna gratis, så nu funderar jag på om jag ska betala de 300 kronorna det kostar för ett år eller om jag ska använda mig av något annat sätt som kostar, till exempel Viktklubb eller ViktVäktarna.

Det är hyfsat enkelt att lägga in vad man har ätit i ShapUp-appen. Ibland förstår jag inte varför de kategoriserar som de gör, men jag har börjat lära mig hitta. Det bästa är att de har en streckkodsläsare så att man inte ens behöver leta upp maten bland kategorierna. Det sämsta är att den inte fungerar som den ska.

Hittills är jag missnöjd över ett antal saker. Mjölk hittar man inte under "Drycker" utan under "Mejeri", vilket också är logiskt, men ändå. När man scannar in streckkoden på mjölkförpackningen läggs den in som proteindryck och registreras som tiodubbelt fler kalorier än om man letar sig fram till mjölk 2%, trots att min mjölk är 1,5%, vilket var anledningen till att jag ville scanna istället. Jag ville få det mer exakt. Sedan är jag missnöjd för att jag hittills inte har lyckats hitta olivolja (som Totte hällde på den grekiska salladen vi åt häromdagen) och att allt kött står på engelska vilket gör det väldigt svårt att veta vad man ska välja när man har ätit en vanlig entrecôte. Dessutom tycker jag att det är svårt att ange saker i gram när jag inte har vägt det. Jag vill ange i dl, men det är bara möjligt ibland.

Det enda som är bra med den här appen är väl egentligen att jag skriver upp allt jag äter, så att jag tänker efter innan jag äter för mycket för jag vill ju inte skriva upp att jag har ätit hur mycket som helst en dag. Egentligen känns det som att jag lika gärna kunde gå in i "anteckningar" varje dag och skriva vad jag har ätit. Jag vågar ju ändå inte lita på själva kaloriräknaren. Vi får se var det här landar! Det har i alla fall fått mig att ta med frukt till jobbet idag!

Dansstep har jag inte varit på sedan jag var gravid, men idag var jag där igen. Det var jättekul och jag kände att jag verkligen kunde ta i och köra hårt på alla stegen. Det var extra roligt att få göra alla snurrar eftersom jag inte fick göra dem när jag var gravid.

Efter passet kom instruktören fram till mig och sa att hon var imponerad på att jag hängde med så bra fast jag inte har varit med och kört den koreografin tre måndagar som de andra har gjort. Det var kul att få höra att man är duktig. Jag ska nog satsa på dansstepen framöver. Den krockar med dansaerobicsen, men den är nog snäppet roligare!