Inlägg publicerade under kategorin Fysiskt välbefinnande

Av Erica - 8 januari 2012 22:44


Jag duschar och duschar med varmare och varmare vatten, tills huden är alldeles röd. Men jag fryser som is inuti i alla fall. Vintern har kommit på riktigt och min förmåga att fungera som människa är förlorad till april.

Av Erica - 27 november 2011 00:16


Kylan har kommit till Göteborg. Från och med nu kommer jag att frysa varje dag fram till maj. Tråkigt! Men det är väl bara att följa temat och måla snöflingor på naglarna, helt enkelt!



Som alltid är varje snöflinga unik!

Av Erica - 24 november 2011 15:23


Ju mer jag tänker på det desto tydligare blir det för mig att jag är som gjord för att föda barn. Ju mer jag läser om graviditet och förlossning i böcker och tidningar desto säkrare blir jag på att det är det här jag är till för.


Graviditetens symptom beskrivs ofta som trötthet, humörsvängningar och sugen på konstiga saker. Även om det där stämmer väldigt bra in på mig nu, så måste jag erkänna att det där har stämt bra in på mig i hela mitt liv. Det här är inte på något sätt första gången i mitt liv som jag sover till kl 13 om jag inte ställer väckarklockan. Det är snarare regel än undantag. Dessutom har jag aldrig haft några problem att somna på tåg, i soffan med en bok, eller vid skrivbordet när jag jobbar. Jag har haft en period av extra trötthet nu, men det är inte som att det är direkt okaraktäristiskt för mig att vara trött.


Humörsvängningar har jag alltid haft, vilken dag som helst. Det kan Totte skriva under på, och även mamma och säkert fler av de som känner mig på riktigt. Jag kan vara superglad utan anledning och ha all energi i världen att baka fyra olika sorters kakor till fika. Men jag kan också bli ledsen utan anledning och tycka att allt är meningslöst och inte ens orka borsta tänderna. Dessutom reagerar jag alltid starkt på när Totte gör något. Gör han något dåligt får han en utskällning utan dess like och gör han något bra så får han massor av pussar.


När det gäller konstiga saker att vara sugen på så är inte det heller ovanligt. Flera gånger i mitt liv har jag plötsligt blivit sugen på rå köttfärs. Jag har aldrig ätit det, men jag har blivit helt sjukt sugen på det vid flera tillfällen. Olika sorters godis har jag också för vana att bli sådär akut sugen på. Blir jag oövervinnerligt sugen på vit Toblerone så finns det inget annat godis i världen som kan stilla mitt sug. Detta var extremt irriterande för några år sedan när just vit Toblerone bara gick att få tag på utomlands.


Gravidsymptom har jag med andra ord haft hela mitt liv. Detta gör att det inte är så stor skillnad att tackla dem nu än i vanliga fall. Jag säger inte att det är lätt att tackla dem. Det är asjobbigt att hålla sig vaken på jobbet och att inte ha det godiset hemma som man är sugen på, men det har alltid varit jobbigt. Det är alltså inte så stor skillnad för mig att vara gravid. Det är alltid jobbigt att vara jag.


Alkohol trodde jag kanske skulle bli ett större problem än vad det är. Jag fick för mig att jag verkligen skulle sakna ett gott glas vin till maten. Men det känns snarare som att jag nu slipper en extra syssla jag har ägnat mig åt de senaste tio åren. Det är jätteskönt att inte behöva tänka på vad jag ska dricka eller vilket vin som kan vara gott. Framförallt behöver jag inte försöka hitta tid till att dricka alla vinflaskor vi har fått. Det har varit lite av en uppgift att dricka alkohol och nu slipper jag det.


Innan jag fyllde 18 år drack jag ingen alkohol, hur konstigt alla än tyckte att det var. Då kunde jag ha hur kul som helst på fest med mina supande kompisar. Sedan blev det jobbigt med alla frågor om varför jag inte drack, vilket gjorde att det inte var kul längre. Nu kan jag återigen gå på fest och ha hur kul som helst tillsammans med ett drickande sällskap, och jag slipper frågorna för alla tror att jag inte dricker bara för att jag är gravid.


Så slutligen förlossningen som jag egentligen inte kan veta någonting om än. Det jag har läst är att det är bra om man inte ger upp, visar sina känslor och inte är rädd för att ”inte vara sig själv” inför sin man.


Det är väldigt sällan jag ger upp när jag har bestämt mig för att göra någonting. Jag kan sitta uppe hela nätterna och gråta över hur jobbigt eller svårt det är, men jag ger inte upp. Som när jag gjorde inbjudningskorten till bröllopet till exempel. De ska bara bli färdiga. Jag är inte villig att rucka på en enda detalj för att det ska bli minsta lilla lättare. Har jag bestämt mig för att jag ska göra dem och hur jag ska göra dem så gör jag dem helt enkelt så. Det får ta hur mycket blod, svett och tårar det vill. Andra exempel är att jag har sprungit Tjejmilen, pluggat grekiska med VG som resultat när jag egentligen inte hade tid för annat än bröllopsplanering och jobb samt lärt mig att cykla enhjuling en gång i tiden.


Visa känslor är jag bäst på. Kanske till och med för bra. Inför Totte finns det inga gränser. Jag kan storgråta, skratta ihjäl mig, ligga totaldeppad på soffan och inte ens försöka se glad ut för hans skull eller titta rakt in i hans ögon och le bara för att jag älskar honom. Andra som känner mig vet också att jag kan få utbrott och att jag kan få skrattattacker. Oftast bryr jag mig inte om ifall folk på stan råkar se mig. Om jag är ledsen så gråter jag, även om jag går på stan. Om jag har ont är jag dessutom en av de få personer jag känner som faktiskt inte går in i fällan när jag får frågan ”Känns det bättre nu?”. Jag brukar svara nej, om det inte känns bättre. Folk brukar bli förvirrade av det. De förväntar sig inte ett svar på frågan. De frågade bara för att visa sitt medlidande. De förväntar sig att man svarar ”Ja, lite bättre.” bara för att visa sin uppskattning över att de bryr sig.


Jag är inte ett dugg rädd för att inte vara mig själv heller. Jag vet knappt hur jag är när jag är mig själv. Det beror bland annat på humöret. Och Totte är en av de få personer som har sett mig i alla mina jag. Han har till och med sett mig ge upp. Jag visar honom alla mina styrkor och alla mina svagheter, utan att skämmas. Under förlossningen kommer jag säkert att visa ett jag som jag aldrig har visat hittills, men det blir bara ett nytt jag på listan. Totte är min klippa, min trygghet, mitt inre. Det jag inte vågar visa för honom finns inte. Han kommer säkert att bli arg eller ledsen om jag skriker på honom, men jag är inte rädd för det heller. Jag nästan väntar mig att han inte ska förstå mig, så det blir ingen nyhet. Jag är inte rädd för att han ska sluta älska mig hur hemsk jag än är och hur arg han än blir.


Sist men inte minst har jag läst att man kan få panik och dödsångest när man föder barn. Det är ju skitjobbigt, men inte heller någonting nytt för mig. Jag vet att jag ska dö, och ibland har jag panikångest över det. Vid förlossningen känns det snarare som att det kommer att vara lättare att hantera den känslan än i vanliga fall. Då har jag förmodligen så mycket fysisk smärta att koncentrera mig på att jag inte har tid att dö också. Det är bara att ta sig igenom smärtan. Lite som när jag flög hem från Grekland i somras när jag var så förkyld att jag inte kunde svälja. Varje andetag var en prövning då jag vara tvungen att lyckas svälja mitt eget saliv för att kunna ta ett nytt andetag. Jag har aldrig varit så fullständigt orädd för att flyga i hela mitt vuxna liv.

Av Erica - 21 november 2011 12:16


Jag vaknade upp och kom på att jag ville göra tusen andra saker än att jobba. Sedan somnade jag om och kom på att jag inte ville göra någonting alls.

Av Erica - 18 november 2011 08:36


Hur kan man ha en 8 cm lång sak i magen utan att det känns? En 8 cm lång sak som rör på sig dessutom! Jag har flera andra symptom på att jag är gravid, trött, ömma bröst, ofta kissnödig osv, men jag kan för mitt liv inte känna av att det ligger något i magen! Tänk om jag bara har inbillat mig alltihopa. Hemskt!


I gravidboken som vi fick på MVC står det att man känner barnet sparka för första gången i vecka 20 ungefär. I så fall är det inte bara jag som inte känner av mitt barn i magen. Men jag tycker ändå att det är konstigt. Om det låg en 8 cm lång ödla utanpå min mage så skulle jag nog känna av den, till och med om den låg still. Man har väl inte lika bra känsel inuti kroppen som utanpå. Jag längtar till vecka 20!

Av Erica - 29 september 2011 09:42


Vad bra det skulle vara om man blev trött på kvällen den tid man behövde gå och lägga sig för att vara pigg på morgonen kl halv sju! Jag försöker tänka att jag ska tvinga mig i säng så att jag får åtta timmars sömn varje natt, för det är i regel minst det jag behöver. Men det är inte alls ovanligt att jag inte kan somna på kvällen, åtta timmar innan jag måste gå upp.


Vissa nätter behöver man dessutom mer sömn än andra. Jag vet inte om det beror på hur aktiv man har varit på dagen eller att man har fått för lite sömn natten innan, eller kanske att man är lite smått förkyld och matt. Det finns säkert fler anledningar, men ibland behöver man helt enkelt mer sömn än annars. Då vore det extra bra om man blev trött på kvällen!


Det är helt värdelöst att inte kunna somna för än samma tid på kvällen (oftast för sent till och med för åtta timmars sömn) och sedan vara extra trött på morgonen när man måste gå upp, om det har varit en sådan natt då man behövde extra sömn. Kroppen borde ju veta redan på kvällen att den är extra trött, och vilja sova redan tidigt på kvällen. Men så gör aldrig min kropp! Den är alltid bara extra trött på morgonen. Superjobbigt!

Av Erica - 7 september 2011 18:11


Tre och en halv minut bättre än förra gången jag sprang, var jag när jag gick i mål efter att ha sprungit Tjejmilen 2011. Förväntningarna jag hade på mig själv var låga, så jag är riktigt överraskad att jag faktiskt lyckades slå min egen tid.


Sjukdom, smekmånad och besvärlig boendesituation har samantaget lett till att jag har tränat löpning endast tre pass de sista två månaderna inför Tejemilen. Av den anledningen var jag glad att bara ta mig runt. Jag sprang i ganska behaglig takt och försökte inte pressa mig till det yttersta.


Troligen gick det bättre nu än för två år sedan, för att jag ändå har mer rutin nu, och faktiskt har sprungit bortåt en mil några gånger de senaste åren. När jag sprang Tejemilen 2009 hade jag aldrig ens sprungit längre än 5 km förut, och inte ens det hade jag gjort mer än ett par gånger.


Att det trots allt gick så bra får mig att längta till nästa år. Nog ska jag väl klara av att springa Tjejmilen 2012 ännu snabbare om jag dessutom tränar ordentliget månaden innan! Förhoppningsvis är jag inte sjuk då och boendesituationen kommer med all sannolikhet vara bättre. Någon smekmånad blir det definitivt inte, men dock eventuellt en kortare utlandssemester. Allt talar för att det ska gå ännu bättre nästa år!

Av Erica - 29 augusti 2011 09:28


Mina naglar är alldeles knottriga efter att jag målade dem igår. Det är inte första gången det händer, men jag vet inte vad det beror på. Nagellacket blir liksom fullt av pyttesmå luftbubblor, eller vad det är, precis efter att jag har målat på det. Nu när det har torkat känns det som att naglarna är knottriga, när man känner på dem med fingret. Nymålat nagellack brukar ju annars kännas glansigt och slätt.


Jag har funderat på det här flera gånger. Ibland tror jag att jag har målat på nästa lager innan det första har torkat, när det blir såhär. Ibland tror jag tvärtom att jag har väntat för länge. Ibland får jag för mig att det bara gäller vissa nagellack. Ibland känns det som att det kan hända vilket nagellack som helst, och att vilket som helst kan bli bra. Ibland tror jag att jag målar för tjockt eller för tunt lager. Ibland får jag för mig att det beror på temperaturen eller luftfuktigheten i rummet.


Är det någon som vet vad det beror på, när nagellacket blir knottrigt!?! Hjälp mig! Jag är villig att pröva vad som helst för att slippa knottret. Men det känns helt hopplöst att kämpa med att måla tunnare och tunnare lager när man misstänker att det kanske är tjockare lager man ska måla osv. Jag vill veta vad det beror på så att jag kan kämpa med någon åtgärd som verkligen borde hjälpa!

Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2023
>>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards