Alla personer på företaget där jag jobbar verkar ha olika bilder om vem jag är. De tror att mina huvudsakliga arbetsuppgifter består av olika saker. Ingen bild av mig, som jag har hört, har jag tyckt verkar dålig eller direkt fel. Men ingen har heller koll på exakt vad jag egentligen gör.

Nu jobbar jag halvt ihjäl mig för att få alla bilder att stämma, alla förväntningar att uppfyllas och ingen person att bli besviken. Ändå lyckas jag inte riktigt. Varken timmarna på dygnet, orken i kroppen eller tankarna i huvudet räcker till för att lyckas med precis allt som alla tror att jag gör. Men jag är inte den som ger mig.

På något konstigt sätt trivs jag med att ha mer krav på mig än jag klarar av. Speciellt när det är jag själv som har satt upp kraven. Alla andras bilder är ju bara förslag. Det är skönt på något sätt att ha så mycket att göra, så mycket att fundera ut, och vara så ovärderlig på företaget.

Dessutom är det mysigt att det blir speciellt att få träffa Totte varje helg. Jag tycker inte alls om att vara ifrån honom, men när vi väl träffas är det ännu underbarare än vanligt. Det är roligare att titta på en film med honom en lördagskväll när jag har varit borta hela veckan, än en tisdagskväll efter jobbet kl 23, när man har kollat på två filmer per kväll i två veckor i sträck.

På ett sätt känns det som att det skulle vara skönt om jag fick min arbetsbeskrivning mer klar för mig, jag kom in i jobbet och kunde göra det lättare och fortare, och framförallt fick jobba i Göteborg och vara med Totte på kvällarna. Men samtidigt fasar jag för den dagen då mitt jobb blir lätt och slutar vara utmanande. Jag tror inte att jag skulle tycka att det var kul längre då. Och om jag aldrig fick känna mig viktig och åka på affärsresa så skulle jag gå miste om hur bra det känns att komma hem igen. Det är nog bra som det är, ett litet tag till i alla fall.

Alla TV-reklamer, förutom möjligen ICA-reklamen, bygger på att folk är lata. Det finns inte en människa som skulle sätta sig och titta på TV-reklam frivilligt, utan att det är tänkt att det ska leda till något annat. Om det fanns en TV-kanal med bara reklam, så skulle ingen titta på den. Och då menar jag vanliga korta reklamsnuttar. TV-shop är lite mer som TV-program, så det kan jag tänka mig att några är intresserade av att titta på. Men en hel TV-kanal med bara de vanliga, korta reklamsnuttar som brukar sändas efter varandra, mitt i programmen på trean och femman, skulle ingen slå om till.

Antingen tittar man på TV-reklam för att man nyss har tittat på programmet som var innan reklamen och är för lat för att byta kanal eller gå därifrån och göra något annat, eller så tittar man på TV-reklam för att man vill se, eller är nyfiken på, programmet som kommer efter reklamen och är för lat för att hitta på något annat att göra fram tills programmet börjar, eller för lat för att byta kanal och hålla koll, nu och då, så att man inte missar när det börjar.

Det är lömskt att attackera oss när vi är som mest sårbara. Man är som mest lat när man väl har satt sig ner för att titta på TV, och det är då de kommer med de små reklamavbrotten som man måste vara allt annat än lat för att kunna undvika. Kunde inte reklamavbrotten komma när vi är ute och springer eller bär ner saker till källaren istället. Då skulle det inte alls kännas lika jobbigt att ta ett avbrott och gå undan och diska för att slippa reklamen.

Sushi, köttfärssås med champinjoner och kantarellsoppa. Sedan jag flyttade in i den här lilla villan har jag nog inte ätit en enda måltid som Totte skulle kunna tänka sig att stoppa i sig. Det gäller att passa på när man ska äta ensam. Fast det är inte så jag har tänkt. Inte medvetet i alla fall. Jag har köpt det jag har varit sugen på. Sedan upptäckte jag idag att det bara har varit saker som Totte inte äter.

Förmodligen har han ätit en hel del saker som jag aldrig skulle kunna tänka mig att stoppa i mig också. Som kebabpizza med stark sås, korv och paprika. Det är tråkigt att vi inte tycker om varandras favoritmaträtter. Det är nästan omöjligt att laga vardagsmat hemma om det är tänkt att båda ska bli nöjda. Men nu slipper jag tänka på det några dagar till. Det är bara för mig att laga den mat jag är sugen på.