Den villa jag bor i nu är alldeles stor och alldeles tom. Det gör att den också är alldeles lugn. Jag känner mig aldrig inträngd och obekväm, men heller aldrig uppjagad och stressad. Jag känner mig bara lugn.

Om det inte fanns klockor i den här villan skulle jag nog bara leva helt fridfull. Tyvärr är det ju så att jag har tagit med mig några klockor hit, på mobilen och mitt superfina armbandsur till exempel. Om jag inte hade varit här för att jobba kunde det här vara en utmärkt plats att bara varva ner på.

Det blir säkert lugnare för att Totte inte är här också. Det är lite synd. Jag skulle vilja ta med honom till ett sådant här ställe någon gång när vi har semester, så att vi kan vara lugna tillsammans. Men det skulle nog inte gå. Vi skulle stressa upp varandra genom att hela tiden hitta på roliga saker att göra. Inte för att det är så tokigt heller.

Hemma har jag sorterat bort rätt mycket av mina saker, så att vi överhuvudtaget får plats i lägenheten. Men jag har alltid tänkt att saker som jag tycker om eller vill ha nära till hands kan få vara i lägenheten, bara de ryms i lägenheten. Nu när jag sitter i ett stor rum med bara de nödvändigaste möblerna och tillräckligt många små fina inredningsdetaljer för att det ska bli mysigt, känner jag att man kanske inte ska ha så mycket som möjligt i sitt hem bara för att det ryms. Man mår bättre av rymd än av saker.

Fast jag tycker förstås att jag har sorterat bort så många saker som jag bara kan sortera bort. De saker jag har kvar i lägenheten nu vill jag ha kvar i lägenheten. Så det finns bara ett sätt att lösa det här på, nämligen att flytta till en större lägenhet och behålla sakerna. På så sätt får jag ha kvar mina saker, men får ändå känslan av mer rymd. Skulle vara underbart!