Nu har jag äntligen tagit reda på vilken kudde som är min, av de tre kuddar som finns i gästsängen hos mina föräldrar. Jag började med att ta av örngotten från dem i hopp om att det skulle finnas några ledtrådar. Så fort jag läste på lappen till den första kudden var jag säker på att den var min. Gosa Blink stod det på lappen. Jag kommer till och med ihåg att jag gick runt på IKEA och valde ut den. Vad skönt att ha hittat den!

De andra kuddarna kom från andra affärer än IKEA och var på så sätt inte aktuella att tro att de skulle vara mina. En av kuddarna såg dessutom konstig ut, och jag är säker på att jag inte har bytt örngott på den förut. Alltså var det ganska lätt konstaterat att min kudde var Gosa Blinka.

Till sist provlåg jag på dem, en i taget, för att se vilken som var skönast. Det var helt klart min Gosa Blinka som var skönast. Med andra ord finns det ingen anledning att ta någon annan kudde än min med mig hem. Så nu är den redo att åka hem till Göteborg, med rätt gröna örngott på och allt.

När jag berättade för en av mina kollegor att jag har förlovat mig, sa han att han inte tror på äktenskap efter att hans sprack. Han var tillsammans med sin exfru i elva år. Sedan gifte de sig och skilde sig redan efter ett halvår. Han tror att bröllopet var ett sista försök av hans ex att få honom att förändra sig.

Det känns som att jag förstår precis vad han menade. Om det skulle ha gått så långt som till att jag hade gift mig med mitt ex, efter de åtta år vi var tillsammans, så hade jag nog bara gjort det i hopp om att han skulle förändra sig. Eller framförallt i hopp om att han skulle sluta försöka förändra mig.

Men med Totte känns allt helt annorlunda. Vi älskar varandra precis som vi är. Att gifta sig är inte ett sista försök till någonting. Att gifta sig känns som en del av början på vårt förhållande. Och även om det kommer att ske förändringar i våra liv (till exempel i och med att vi båda vill ha barn) så är det inte dem jag vill åt. Om allt skulle vara som det är nu skulle jag vara lycklig resten av mitt liv. Och om något ändras till det bättre är jag också lycklig. Eller som jag uttryckte mig till min kollega:

”Jag förväntar mig inte att det ska hända någonting när jag gifter mig. Det enda jag vill är att det ska fortsätta vara så bra som det är nu … fast för alltid.”