Till slut kom Totte och jag iväg till stan idag och lyckades inhandla de sista julklapparna. Jag ska fortfarande få tillfälle att köpa en till Totte också, men jag vet precis vad jag ska köpa och var jag ska köpa den, så det går nog ganska fort när jag väl får en stund ensam på stan.

Ett tag var jag riktigt oroad att jag inte skulle lyckas få ihop några julklappar i år. Jag är ju nästan aldrig hemma, så det har inte funnits mycket tid till att shoppa. Igår kom jag på att den här helgen är sista tillfället jag får att gå och shoppa med Totte innan julafton. Och imorgon åker jag med tåget tidigt på eftermiddagen, så då har jag inte tid heller. Men som sagt så lyckades vi köpa julklappar till alla idag, så det var ju bra.

Nu återstår bara att se om någon tycker om julklapparna de får. Jag har nog inte riktigt lagt ner lika mycket tid som vanligt på att komma på något bra till varje person. Dessutom har Totte och jag köpt mycket tillsammans. Förra året köpte vi en hel del för sig. Vi är ju faktiskt två personer. Men nu har jag inte haft tid, så det har varit smidigare att köpa tillsammans.

Det känns hemskt att det har varit lite av ett måste att köpa julklappar i år. I vanliga fall älskar jag att köpa julklappar till alla möjliga. Men nu förstår jag för första gången lite av det som vuxna brukar kalla ”julstress”. Den har jag aldrig riktigt känt på förut. Nog för att jag ville ha ett jobb, men jag ville inte bli av med all min fritid på köpet. Hoppas att jag jobbar i Göteborg nästa december, så att jag har det så lyxigt att jag har varje ­kväll på mig att köpa julklappar, städa och baka julkakor. Det skulle vara underbart!