Instinktivt rotade jag runt i väskan efter kodboxen till Internet-banken när min mobil berättade för mig att den hade lite pengar kvar på sig. Men innan jag hittade vad jag letade efter, insåg jag att jag inte behövde den. Det enda jag behöver är mitt kontokort.

I flera år har jag levt på gränsen för vad jag klarar av ekonomiskt. Det har inte varit något synd om mig alls. Jag har haft tillräckligt mycket pengar för att klara mig, och tillräckligt mycket för att kunna shoppa upp resten på kläder. (Där ”resten” har varit ett positivt belopp varje månad.) Dessutom har jag alltid varit vis nog att spara så att jag hela tiden har en månads buffert, åtminstone vad gäller hyra och mat. Men det har trots allt hela tiden legat på gränsen. Jag har levt mitt normala liv och hela tiden bara precis haft en månads buffert, efter att jag bara precis har köpt det jag vill ha.

Nu plötsligt ligger jag för första gången mer plus än nödvändigt. Jag har fortfarande en månads buffert. Jag har fortfarande köpt det jag vill ha. Men konstigt nog finns det några tusen(!)lappar kvar på kortet, fast det är den 23:e idag. Helt ofattbart. Detta har aldrig hänt förut. Jag har haft mycket pengar kvar den 23:e förut, men aldrig på mitt kortkonto. Inte utan att jag har fört över dem från ett annat konto där jag har sparat till något som jag nu ska gå och köpa i alla fall. Men nu bara ligger de där, och är kvar från lönen.

Det är väl därför jag rotade runt i väskan, fullt medveten om att jag har tillfredsställande mycket pengar på mitt buffert-konto för att kunna föra över pengar till kortet och kunna fylla på mitt kontantkort på mobilen med en gång. Jag har aldrig behövt vänta tills lönen kommer för att kunna köpa det jag behöver i ”slutet” av månaden. Men den här gången behövde jag inte ens föra över pengar. De bara fanns där ändå. Jag behöver inte ens tänka på pengar. De bara finns. Det känns helt underbart!

Men jag får väl inte fira speciellt länge, antar jag. För så fort min hjärna har fattat att det finns mer pengar kvar på kortet varje månad, så kommer min hjärna börja smida onda planer om att göra av med mer pengar varje månad. Om inte på kläder, Margretheskålar eller presenter, så åtminstone på pensionssparade, ny lägenhet eller ett mobilabonnemang. Det kommer inte att bara finnas pengar kvar. Jag kommer nog att hitta på något bra ändamål till dem också.