Nyss hemkommen från gymmet, sitter jag nu i soffan och betalar räkningar med datorn i knäet. Kroppen känner sig behagligt tömd på energi och jag vill absolut inte resa mig ur soffan. Samtidigt är jag pigg och ivrig att planera mina pengar på bästa sätt. Jag är full av energi rent hjärnverksamhetsmässigt.

Tråkigt nog har jag inte tagit med mig till soffan, alla räkningar jag behöver för att betala allt som ska betalas. Så här sitter jag, ovillig att röra mig, ivrig att ta itu med räkningarna, och får inte det hela att gå ihop.

Om jag reser på mig, går och hämtar den sista räkningen och sätter mig igen, så får jag betala mina räkningar som jag vill. Men i och med att kroppen inte alls vill röra på sig finns det risk för att jag tappar humöret om jag måste resa på mig ändå.

Ifall jag sitter kvar får kroppen som den vill, lugn och ro. Men resten av mig kommer snabbt att bli uttråkad, understimulerad och irriterad för att jag inte får gjort det jag ska. Jag känner för att sitta still, men jag känner inte för att bara sitta som en zombie och titta på TV eller något.

Det bästa vore om jag genom att tänka på en sak, kunde få den att komma till mig. Då skulle jag kunna sitta här helt stilla och vila kroppen, medan jag kunde hitta på precis vad jag ville med min hjärna.

Men tyvärr är det sällan mina superbra lösningar är fysiskt eller faktiskt möjliga att utföra i den här världen, så det blir till att välja mellan att tvinga upp min helt orkeslösa kropp och hämta räkningen, eller få min jättepigga hjärna full av energi att somna eller nöja sig med någon slappare aktivitet. Bara att välja. Suck!