Jag sitter på tåget hem till Göteborg igen nu. Den här gången har jag med mig i princip allt jag hade tagit till Uppsala för att kunna bo och jobba där. Det var en bunt med Amelia-tidningar som inte fick plats i resväskan bara. Jag har inte haft tid att läsa någonting i dem, så det kanske är lika bra att de ligger kvar i Uppsala, så att jag kan läsa dem i mellandagarna när jag är ledig.

Konstigt nog höll jag på att glömma min pincett. Jag tänkte på den flera gånger när jag höll på att packa, men när jag till slut gick in till badrumsskåpet för att ta det som var mitt, glömde jag den. Jag såg den inte för att den är så liten och låg på en egen hylla i skåpet, men det tycker jag inte är någon ursäkt. Jag borde ju ha tagit den för att jag vet att den är där och för att jag har saknat den sjukt mycket de senaste dagarna. Det borde inte ha spelat någon roll att jag inte såg den.

Som tur var hade jag tjugo minuter på mig efter att jag hade packat färdigt tills nästa buss gick, så jag fick sätta mig ner och ta det lugnt ett tag innan jag gick till hållplatsen. Då kom jag på att jag hade glömt pincetten och hämtade den i god tid innan jag var tvungen att gå.

Det ska bli skönt att ha alla sina saker på samma ställe igen. Nu behöver jag aldrig känna att de kläder jag vill ha på mig är i fel stad. De kan fortfarande ligga i tvätten, men det är inte fullt så hemskt som att ha dem i en annan stad. I värsta fall så kan man ju paniktvätta. Det är mycket svårare att panikhämta kläderna från andra sidan landet.

Men framförallt ska det bli skönt att få bo med Totte igen. Han är mitt allt, mitt liv, min mening. Jag vill alltid ha honom nära. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och lite till!