Totte och jag har känts som en fungerande familj idag. Vi har båda hjälpts åt och gjort saker tillsammans. Båda har dessutom varit ansvariga och kommit med förslag om vad som behöver göras. Ingen har bestämt över den andra och ingen har behövt tjata för att få med den andra.

Trots att vi har gjort ovanligt många tråkiga, viktiga saker idag, så har vi varit gladare än vanligt. Vi pratade och skrattade när vi gick med pantburkarna till Konsum. Vi har glatt hjälpts åt att plocka av bordet. Det har inte känts som måsten, utan bara som att umgås.